De flesta som växt upp med en spellåda i bokhyllan känner igen upplägget direkt: fem tärningar, tre kast per omgång, och en poängtabell med rutor för allt från ettor till chans. Det som är mindre känt är att spelet vi i Sverige kallar Yatzy lever under en lång rad andra namn utomlands, och att reglerna faktiskt skiljer sig åt mer än man tror beroende på var i världen man spelar.
På ett och samma köksbord i olika länder kan spelet heta Yams i Frankrike, Kismet i vissa amerikanska sällskap, Generala i Sydamerika, Yacht i sin ursprungliga engelska form eller Balut bland spelare med kopplingar till Danmark. Ett flertal appar och spelsajter räknar upp namnen sida vid sida just för att visa att det rör sig om samma familj av spel, populärt under namn som Yams, Crag, Farkle, Balut, Yahtzee, Kismet, Generala och Cheerio, även om reglerna i detalj kan variera.
Från Yacht till Yahtzee till Yatzy
Historien brukar spåras till ett kanadensiskt par som roade sig med ett tärningsspel ombord på sin båt, därav namnet Yacht. Spelentreprenören Edwin S. Lowe köpte rättigheterna och lanserade det under namnet Yahtzee 1956, efter att en tidigare variant redan sålts som Yatzie av ett annat bolag under 1940-talet. Enligt Card Game Database är Yahtzee en vidareutveckling av äldre tärningsspel som Yacht och Generala, och just Yatzy beskrivs som en fri, icke varumärkesskyddad version som blivit särskilt populär i Skandinavien. Den som vill fördjupa sig i den fullständiga bakgrunden, inklusive matematiken bakom chansen att slå en femma i rad, hittar mer i vår genomgång av Yatzys och Yahtzees gemensamma ursprung.
Skandinavien gick sin egen väg med reglerna
Det som gör den nordiska varianten till en egen sort, och inte bara en översättning av den amerikanska, är att poängtabellen faktiskt ser annorlunda ut. I de flesta europeiska länders versioner saknas rutorna för par och två par helt, medan den skandinaviska och brittiska varianten har med dem. Bonusen för den övre delen av tabellen skiljer sig också åt, femtio poäng i den skandinaviska och engelska versionen jämfört med trettiofem i flertalet andra länder. Den lilla skillnaden i bonusgräns låter obetydlig, men den styr faktiskt en stor del av hur erfarna spelare lägger upp sin strategi tidigt i spelet, vilket vi går igenom mer i detalj i artikeln om bonusjakten och varför femtio extra poäng ofta avgör hela omgången.
Balut, Kismet och andra kusiner i familjen
Vid sidan av de rena namnvarianterna finns spel som faktiskt har egna, mer utvecklade regelsystem men bygger på samma grundidé. Balut beskrivs ofta som ett danskt tärningsspel som spridits genom danska utlandssvenskar, ibland med kopplingar till internationella spelklubbar som organiserar tävlingar. Kismet spelas med flerfärgade tärningar där både antal prickar och färg räknas in i poängen, vilket gör det till en mer taktisk kusin till originalet. Generala, som är vanligt i Sydamerika och Spanien, följer i sin tur en uppsättning regler som ligger nära den amerikanska Yahtzee-varianten. Gemensamt för alla dessa släktingar är att grundmekaniken, tre kast och tretton rutor, aldrig ändras särskilt mycket, bara detaljerna i poängsättningen.
Den svenska sextärningsvarianten
Sverige har dessutom gett upphov till en egen, svårare variant som spritt sig vidare till grannländerna. Maxiyatzy spelas med sex tärningar istället för fem och kräver ett delvis annat strategiskt tänk, eftersom fler kombinationer blir möjliga men konkurrensen om rutorna samtidigt hårdare. Enligt svenska Wikipedia hade spelet störst spridning i Skandinavien genom kommersiella utgåvor från bland andra Alga i Sverige och Tactic i Finland, med den tidigaste svenska utgåvan från början av 1980-talet. Trots att spelet ofta kallas den svenska varianten av Yatzy är dess exakta ursprung inte helt klarlagt. Den som vill testa sig på den knepigare sextärningsversionen kan läsa mer i vår genomgång av Maxi Yatzy och vad som gör spelet svårare och roligare.
Varför namnen spelar mindre roll än man tror
Oavsett vad spelet kallas på lådan eller i appen är känslan densamma för de flesta som spelat länge. Man känner igen rytmen i att skaka fram tre kast, räkna snabbt i huvudet om chansen är bättre än en trea, och den lilla frustrationen av att behöva stryka en ruta man helst velat spara. Just den igenkänningen är förmodligen förklaringen till att spelet spridit sig under så många olika namn utan att någon enskild version lyckats bli den enda rätta. Det är samma tärningar, samma spänning, bara med lokala finslipningar som gör att varje land känner att just deras version är den ursprungliga.